skogstrollen

Ja nu börjar det dra ihop sig till min operation av foten igen.Får verkligen hoppas att detta blir bra för annars får jag höra på jobbet om dom inte har en utsoterad gammal bräda dom kan skänka mig så jag kan göra ett träben.
Ska dra det hela från början.
Mars månad för 2 år sedan va jag uppe i justeringen där vi justerar allt från bräder 25 mm tjocka till 250 cm tjocka bredden kan varijera.

Jag satt och justerade när ett gäng bräder hängde sig innan elevatorn som drar upp bräderna dit jag sitter.
Jag gick ut och stängde av alla maskiner som vi måste göra innan vi gör något för allt styrs ju med foto celler och är dom sjymda står allt still men när dom blir fria startar allt igen.
Sagt och gjort jag ställde mig i elervatorhon och började dra i fågelboet.
Jag tänkte att drar jag i den brädan rmlar dom ifrån mig men icke sa nicke utan dom ramlade rätt på min fot som ´jag hade i hon. Jag satt fast men kom loss själv.(vilken tur att det inte va 250*300 då hade det blivir mos.
Jag fortsatte att jobba hade inte alls ont förrän efter 14  dagar.
Då blev det röntgen på röntgen. 3 gånger gjorde dom rötgen och inget fel hittades.
Jag fick 3 corticon sprutor men hade lika jävla ont.
Till slut fick jag magnet röntgen.
Där såg man att den korta senan på utsidan av foten hade klyvts längs me.
Min läkare Bo Wiberg sa att något liknande hade han aldrig sett under sin 40 år som ortoped läkare.
Kul för honom men inte för mig.
Han bestämde att han skulle operera. Jag blev ju glad för jag tänkte äntligen ska jag bli bra.
1 oktober 2008 blev operationen 1 1/5 år efter olyckan.
Jag rullades in och när jag sen vaknade ville jag ju hem så jag ringde efter min privat taxi men vad händer när jag ska åka hem jo jag svimmar så det blev att lägga sig igen.
Jag blev så himla ledsen för jag ville ju hem och när jag varit söv innan har jag bara åkt hem utan massa krångel
Där låg jag fick resa mig sakta i sängen.Evig tur att dom kan hissa ryggen.
Pö om pö reste dom mig och allt kändes bra men när jag skulle upp igen dök jag.
Nu blev jag så förbannad va är detta.
Då frågade sköterskan om jag har lätt för att bli åksjuk och det har jag ju.
Ja sa hon för har man det reagerar man ofta så här på morfinet.
Läkaren kommer in och säager att min operation va filmad och fotograferad för han hade aldrig opererat en sådan skada och han va så glad att få se något nytt som han uttryckte sig. Tur man kan glädja någon i detta elände.
Jag kom hem och va gipsad i 2 veckor.Tjerna va inte så glada för dom fick ju sköta tvätten för vi har tvättmaskinen i källaren.
Dagen innan jag skulle ta av gipset sa jag till Sofie och Jenny att dom fick lägga i en maskin tvätt. Sofie suckade lite men då sa Jenny: D är ingen fara för i morgon får hon av gipset. Ja vad säger man.
Denna gången tycker dom inte att det är så farligt för som dom sa: -Nu är ju pappa här.
Det hela blev ju inte bra som ni förstår så nu ska dom  ta bort den skadade senan som dom förra gången skrapade rent och sydde ihop men läkaren trodde att de berodde på att jag hade gått så länge med inflammationen så därför ville den inte läka.
Dom tar bort den skada delen och syr ihop med den andra senan man har i jämnte så nu är det bara till att hoppas.
Från det ena till det andra nu ska jag hämta Sofie och Johan i Kvibille.
Kram