fortsättning
..... ja då fortsätter jag med lite av resan igen. Vi va på disney land. Mycket att se.Kul när man fick se det stora disney tåget.
Det va så himla synd om Emma.Hon tål ju inte gluten och vi hade blivit lovade att där skulle finnas mat på bussen och hotellet men inte alls.Hon fick leva på vårt bröd som vi som tur hade tagit med oss.Detta och nutella.
Pom fritz i alla lägen.Vi hittade nen mc donalds och vi förklarade på engelska och franska men han plusade bara på fler och fler menyer.Dom verkade inte speciellt turoist vänliga.
Vi åt buffé´på hotellet varje kväll för där träffade vi på en trevlig som hämtade köksmästeren så han kom ut och visade vad Emma kunde äta.
Vi sov ju på bussen dit ner och sen på hem vägen.Dit ner hade jag så himla ont i mina knä men resan hem gick enklare.
På hem resan ringer öpappa och säger att här ligger en katt påkörd vid fram vägen.Jag undrar hur den ser ut och tro inte utan att det va min älskade "killekatt". När vi kom hem hade pappa lagt honom fint vid ett träd.Vi tog och la honom i en låda på en kudde för där ville han gärna ligga.
Jag vet inte när jag grät så mkt.
Han va 14 år och en mycket swpeciell katt med en sådan personlighet.
Vi va med alla när vi begravde honom i trädgården.Det är så skönty att tjejerna vet hur det går till när ett djur dör eller blir sjuka.Dom plockar sina blommor och sen är allt över men inte glömt.
Kramar på er
Det va så himla synd om Emma.Hon tål ju inte gluten och vi hade blivit lovade att där skulle finnas mat på bussen och hotellet men inte alls.Hon fick leva på vårt bröd som vi som tur hade tagit med oss.Detta och nutella.
Pom fritz i alla lägen.Vi hittade nen mc donalds och vi förklarade på engelska och franska men han plusade bara på fler och fler menyer.Dom verkade inte speciellt turoist vänliga.
Vi åt buffé´på hotellet varje kväll för där träffade vi på en trevlig som hämtade köksmästeren så han kom ut och visade vad Emma kunde äta.
Vi sov ju på bussen dit ner och sen på hem vägen.Dit ner hade jag så himla ont i mina knä men resan hem gick enklare.
På hem resan ringer öpappa och säger att här ligger en katt påkörd vid fram vägen.Jag undrar hur den ser ut och tro inte utan att det va min älskade "killekatt". När vi kom hem hade pappa lagt honom fint vid ett träd.Vi tog och la honom i en låda på en kudde för där ville han gärna ligga.
Jag vet inte när jag grät så mkt.
Han va 14 år och en mycket swpeciell katt med en sådan personlighet.
Vi va med alla när vi begravde honom i trädgården.Det är så skönty att tjejerna vet hur det går till när ett djur dör eller blir sjuka.Dom plockar sina blommor och sen är allt över men inte glömt.
Kramar på er
Kommentarer
Trackback
